SL har länge hotat med nedläggning av Saltsjöbanan och tillför den i princip inte längre några nya medel. Men banan skall vara kvar, fast ”uppgraderas”, framhåller kommunpolitiker. Man vill genomföra Danvikslösen (trafikdelen) och inom ramen härför ändra banan till spårväg av samma slag som Tvärbanan. Men detta är en dålig lösning. Rusta istället upp och bibehåll tåget tills ändring kan ske till ett bättre alternativ och stoppa det kapitalkrävande projektet Danvikslösen, som riskerar att omöjliggöra andra avsevärt viktigare trafikförbättrande åtgärder.

Stockholms stad, Nacka kommun, landstinget och SL beslöt för några år sedan att gemensamt genomföra Danvikslösen, förutsatt att finansieringen kunde ordnas inom viss angiven tid. Detta misslyckades och något nytt beslut om Danvikslösen har inte fattats. Projektet omfattar i huvudsak tre delar 1) Tvärbanan dras från Hammarby Sjöstad via Henriksdal under Danvikskanalen och vidare till Slussen 2) Saltsjöbanan måste då, om den inte skall läggas ned, ändras till spårväg och samordnas med Tvärbanan från Henriksdal till Slussen 3) Vägtrafiken på Värmdövägen runt Henriksdalsberget flyttas in i tunnel genom berget och tåget (spårvägen) flyttas ut och dras runt berget för att minska buller vid närbelägen bebyggelse.

Få områden i stans utkanter, om ens något, har en så väl utvecklad kollektivtrafik som Hammarby Sjöstad. Invånarna kan välja mellan Saltsjöbanan till Slussen och Tvärbanan till Gullmarsplan eller ta någon av de många bussar som startar i området eller passerar genom detta. Dessutom kan man åka färja till ytterligare en buss som från Söder går via Slussen till Norrtull eller ta en färja direkt till stans centrum. Det vore utmanande att satsa miljarder på att dessutom förlänga Tvärbanan till Slussen.

Utrymmet i Henriksdalsberget förslår inte för de filer man nu vill placera där och tunneln kan inte utvidgas senare. Nacka och Värmdö tillhör landets snabbast växande kommuner och med Danvikslösen bäddar man för ett framtida vägtrafikkaos. Härtill bidrar att de för vägtrafiken besvärande broöppningarna blir kvar och att man inte har för avsikt att vidta några åtgärder för att förbättra den redan bristande framkomligheten på stockholmssidan av bron.

Om Saltsjöbanan ändras till spårväg kommer direkttågen under rusningstid inte längre kunna gå. Restiden blir längre, inte kortare. Naturligtvis är de nya vagnarna ”modernare” än de nu 35-åriga, men dessa är inte sämre än att resenärerna enligt SL tillhör de mest nöjda. Fler sittplatser blir det dock inte, utan färre. Ett sexvagnarståg har omkring dubbelt så många sittplatser som ett spårvagnsset, och två sådana med 10-minuterstrafik ger följaktligen inte fler sittplatser sammanlagt än ett tåg med 20-minuterstrafik. Vid avgångar där kapacitetstaket redan är nått kommer man att stöta bort dem som inte nöjer sig med ståplatser. En tätare trafik än dagens förutsätter att ytterligare mötesspår anläggs, vilket organisationer i Saltsjöbaden har kämpat för i åtskilliga år. Om tåget körs med 10-minuterstrafik blir det gott om sittplatser för alla och lockande att välja detta kollektiva trafikmedel iställer för den egna bilen. Självfallet skall tåget även vid 10-minuterstrafik fortsätta från Igelboda till Saltsjöbaden och ha förbindelse med Solsidan varje gång, inte som i Danvikslösen bara varannan gång.

Det vore kapitalförstöring av stora mått att ändra Saltsjöbanan till spårväg på det sätt Danvikslösen innebär. Saltsjöbanan bör istället ges resurser att fortsätta i sin nuvarande form tills en fullvärdig ersättning kan erbjudas. Danvikslösen löser inte Nacka/Värmdösektorns många stora trafikproblem, utan tillför istället nya. Framkomligheten på Värmdöleden genom Boo och på Skurubron måste snarast förbättras, och den hastigt ökande trafiken kräver en avlastning i form av en spårförbindelse till Värmdö kommun. Det är för åtgärder av dessa slag och för en ev framtida österled som statliga medel tillgängliga för trafikförbättrande åtgärder inom Nacka/Värmdösektorn måste reserveras, inte för ett genomförande av Danvikslösen till en kostnad av minst 4 miljarder kr.

Bengt Miöen, Saltsjöbaden, okt 2006